I korta drag

Här följer en kort presentation av mig som person.

Jag är en glad, kreativ och social person som tycker om och är nyfinken på nya bekanskaper, kunskaper och erfarenheter.

Gillar att engagera mig och hjälpa andra där jag känner att jag kan. Det är en starkt bidragande orsak till att jag varit gymnastikledare. Att se glädjen när de lyckas med att nå mål som satts upp eller inte trodde var möjligt.

Jag är inkluderande vilket för mig innebär att den som är ensam välkomnas in i gemenskapen.

Ja är en person som alltid varit full av energi och hittat på och skapat mina egna projekt att lägga överskottsenergi och tid på. Allt för att få utlopp för de tankar och idéer som ständigt poppar upp och är i rörelse.

På min fritid brukade jag och flickvännen ta bilen för att söka oss till nya platser. Det hela gick ut på att 1. ta ut en riktning 2. en bokstav och 3. bestämma ett nummer. Det numret talade om hur många orter vi skulle åka förbi innan vi stannade på stället. Det fanns även ett "krav" att gå ur bilen sätta sig på ett café, pizzeria eller en promenad på den orten. Det har gjort att vi hamnade på ställen jag aldrig någonsin hade sett annars. Storleken på orten spelade ingen roll så länge det fanns en skylt.

Att köra bil har och andra sidan alltid varit något jag gjort. Idag kan jag och sonen åka på turer för att han ska få sova och jag kan fundera på allt mellan himmel och jord. Vi kan vara ute på våra äventyr i timmar. Då har vi hittat en skog, en sjö eller lekpark som vi vill utforska.

En annan egenskap jag har är att engagera mig. När jag gick i lågstadiet startade vi i kvarteret en "sportklubb". Klubben bestod av barn i kvarteret och klasskamrater. Vi prövade på alla sporter som vi kunde komma på - boxning, backhoppning, trike, gång, maraton, fotboll, längdskidåkning för att nämna några.

I lumpen ordnade jag med muckar-tröjor.

Som ledare för gymnastiken drog jag igång en gymnastikturné (EGO-tripp) med eget program, egen musik och dialoger, programblad, sponsorer och turnéschema med kringaktiviteter. Möten med sponsorer och tidningar. Tog all min lediga tid för att bevisa för styrelsen att gruppen klarade av ett sånt projekt.

Filisofin har varit enkel - att göra det mesta möjliga så bra det bara går. Jag tror starkt på att ska jag engagera mig så går jag in 100% eller så bör jag stå utanför.

Oftast handlar det om att göra saker för andra. Till en av mina bättre vänner ordnade jag en vernissage när han fyllde 18 år. En enormt lyckad vernissage som sålde slut plus att han fick beställningar. Det gjorde han tillsammans med en konstprofesor.

Ordnade en helg för två ledare som jag tyckte gjort bra ifrån sig. Allt som en liten överraskningshelg. Den innehåll skivinspelning, övernattning på spa med middag och teater. Innan hade jag gjort CD-omslag med inlaga och bad dem om bilder.

Som ledare för min senaste tävlingstrupp skapa jag ett koncept - La Grande Nostra Famiglia. Den familjen innefattade alla som på ett eller annat sätt var involverade i truppen. Gymnaster, familj inklusive syskon och släkt. "What does the Fox say?" var samlingsnamnet för all information som skickades ut. Vi hade även en Facebook-sida och Familjeråd.

Varje månad utsågs "Månadens medarbetare". Det kunde vara någon som gjort något bra för truppen. Alla kunde bli utnämnda ur familjen utom vi ledare.

För att arbeta på gymnasternas motivation i ett längre perspektive så hade vi ett årligt pris som hette "The happy ending". Vilket innebar att de två mest engagerade gymnasterna fick konsertbiljett och middag betald av mig. Vem som fick priset avslöjades först när de öppnade julklapparna under granen.